PAPPAA

Sedan jag skrev här sist har det hänt en hel del i mitt liv.
Jag har fått ett årsvikariat som lärare, inte har det varit lätt men ängligen har jag de. Känns så bra att få jobba med samma barn under längre tid än bara någon vecka eller några dagar.
Den 4 oktober var jag till läkaren för jag under en tid tyckt att en testikel inte känts bra, lite stor, ond och bara inte bra. Passade då på att prata om min snarkning, som min sambo ibland upplever som ett problem. Testikeln trodde de var ett brock eller en infektion men ville ändå att det skulle göras ett ultraljud på den. Det gjorde jag den 20 oktober. Då blev det fart på processen. Jag fick träffa en kirurgläkare på urolog området, innan jag fick gå hem, fick höra att det var en tumör som skulle bort inom en vecka. På onsdag den 27 oktober fick jag ta bort den. Känns rätt ok att ha gjort de, för jag behöver den ju inte mer. Men en massa funderingar finns ju över vad det får för följder för mig.
Även om det har spridit sig i kroppen så är det en god prognos, det är det jag tar till mig av. Är även medveten om att det kommer bli någon form av cellgift behandling som följd av detta.
Har ju en god vän som nyligt gjort det här. Och det är ju full fart på honom idag så ;-)
På måndag ska jag göra en skiktröntgen och sen får jag vänta i några veckor innan jag får veta hur det egentligen är ställt med mig och min kropp.

Känns som att det blir bättre och bättre med såret i ljumsken som de skar upp, men jag kommer då inte att sakna kulan.. de känner jag redan idag.

Jag önskar att jag kunde kalla mig "bloggare" ... men det är nog bara att erkänna att jag är värdelöst dålig på att hålla min blogg vid liv.
Kanske det kan bli bättre med tiden.
Är mycket som händer i mitt liv nu. Mitt barnbarn växer (och jag träffar henne inte alls så ofta som jag skulle vilja). Jag jobbar med barn (som jag inte hinner och kan göra så mycket för som jag skulle vilja). Vi bor i lägenheten (som jag inte alls tycker att jag har energi till att göra allt som jag skulle vilja i).
Jag kan nog göra listan lång med saker som inte är bra.
Men och andra sidan är det massor som är bra.
Mina barn är friska, jag har ett jobb, det är vår och ett nytt jobb gör att jag även har fått nya vänner. Min sambo är frisk och jobbar för fullt och sommaren är snart här.
Min yngsta dotter finns här http://quitesimple.blogg.se/
Min dotter skriver på sin blogg om mitt barnbarn http://leahliten.blogg.se/index.html . Så det behöver jag inte skriva om här.
Min andra dotter skriver om sitt liv både här och där. Ett exempel http://craftingforcharity.com/sidor/sve/ finns här.
Min äldsta dotter skriver på den här adressen http://kattisojonas.dinstudio.se/.
Så vad ska jag då skriva om.
Måste väl än en gång göra en ansats att skriva om de barn och ungdomar som jag ser varje dag. Ungdomar och barn som jag allvarligt funderar över hur de egentligen mår...
Ja...jag ska fundera lite över det och så får det vara bra för idag.

Nu har min dotter äntligen fått en dotter. Snacka om att jag känner mig stolt :-)

Det går ju inte så där jättesmidigt för mig att blogga...men jag gör ett litet försök att berätta något i vart fall :-)

I år var vi fyra stycken som åkte till Abbortjärn i Svedjan, Åsele för att fiska lite öring och regnbåge..


Innan och efter var vi Svanabyn och hade det mysigt.





I den bakre stugan sov jag och Carina

Nu var jag här och försöker skriva lite mer, är ju alltid så mycket annat som kommer mellan hela tiden.... Jobbar vidare på behandlingshem, men börjar allvarligt vara rätt less på att inte klara av att göra den stor förändring i dessa unga människors liv som jag alltid hoppas på....
Sliter med tankar om jag ska jobba kvar eller söka mig något annat. Var i veckan upp till Sävast, ett ställe i närheten av Boden som jag aldrig varit till tidigare. Det finns många ställen i landet som kan vara bra för ungdomar med trassliga förhållanden både hemma och ute i samhället, men allvarligt så vet jag inte.
Neuropsykiatriska funktionshinder!!!! Hur många vet egentligen vad det betyder?? Som jag ser det är det svårt för de flesta att se det just som ett funktionshinder.
Ett allt för vanligt sätt att se på de som har drabbats är nog att de inte har fått lära sig att föra sig i livet som alla andra.....men så är det ju inte riktigt har jag lärt mig. De har däremot inte fått de förutsättningar som krävs för att de ska kunna föra sig i livet....Både inom skolan och föräldrar måste på något sätt få den rätta kunskapen i dessa frågor, men hur,,,, det är den stora frågan.

Nog om detta.......för nu i vart fall...

Sommaren har gått med en väldig fart känns det som. Vi har lyckats fixa mycket hemma här och det finns en hel del att fixa med under hösten. Känns bra på det stora hela....snart har vi hela övervåningen klar. Rabbater och uteplatser finns ju kvar även nästa sommar att fixa .....

Skolan upphörde över en natt känns det fortfarande som, fattar inte riktigt vad som hände. Men när något upphör så öppnas vägen till något nytt. Jag ser faktiskt fram emot att gå tillbaka till mitt jobb som jag hade före skolan, om det är möjligt.
Saknar de nya människor som jag fick äran att lära känna under året, hoppas det blir något tillfälle för oss att göra ett avslut på det år som varit och att så många som möjligt kan komma då.

Vi har skaffat fler höns här hemma. I helgen var vi till Sundsvall och Birsta, på vägen hem blev det två kycklingar(Brahma) som följde med oss hem. Så nu har vi två vita värphöns, två tuppar och två kycklingar i hönshuset. Idag regnar det så inte hoppade de ut med glädje direkt i morse. Spännande att lära sig hur höns fungerar är som en liten egen vetenskap. Min sambo vet mycket medan jag är lite av novis på området så det blir spännande.

Under sommaren har mina två äldsta barn varit och hälsat på oss, tur att jag har bil så att jag även har träffat de andra tre under sommaren.  Min dotter från Övik var på hundutställning i Svenstavik och ställde då upp husvagn på vår tomt. Min son var upp till Norrland från Göteborg under sin semester och var då en vecka här i Östersund. Härligt när man får rå om dem på det sättet.

Så, nu har jag lite att skriva vidare om. Hoppas det kommer nya tillfällen under hösten när jag skriver mer....

Hur kan det komma sig att ett helt år redan gått här på skolan? Jag har svårt att fatta....

I förra veckan var en av de få gånger vi gjort något tillsammans i personalgruppen. Vi var åtta personer som var ute och paddla kanot i Sennån. Kom fram till ett ställe som jag inte trodde man skulle finna inne i skogen. Härlig badstrand och relativt myggfritt.

Efter midsommar ska vi ha lägerveckor, spännande med utmaningar. Men det kommer att bli sköna dygn, där man får känna de elever som är här bättre.

Skönt ska det bli med semester framöver....tror jag vi alla på jobbet behöver.

Gillade verkligen utsikten från lägenheterna. Inte så ofta man såg en båt, men det hände.

Min resa till Cypern blev det ju inte skrivit så mycket om, men nu så. Fler än en har klagat över att jag inte har skrivit något här så....

pratade just med min son på msn....han kom med ett förslag att lägga upp bilder här från resan. Får man bara tag i någon kamera så ska väl det ordna sig. :-)
Syftet med resan att fira mor på hennes födelsedag verkar gå i kras. Hon är inte så pigg att hon orkar med att åka. Tror säkert att det blir kul ändå, men lite knäppt känns det just nu.
Hoppas det blir så otroligt skönt som jag hoppas med lite avbrott från vardagen och sol på kroppen. 

Sitter i min lilla lägenhet och tittar på "städtanterna" på fyran.....vidrigt va skitigt man kan ha hemma....
börjar vara lite pirrig inför Cypern resan vecka sexton. Funderar mycket om jag är klok som sitter här och valt att jobba med det jag gör nu.
Den här veckan har jag nog börjat vakna till, varje morgon har jag och två jobb kompisar varit ute och gått en timme. Samling kl.sex och sedan är det bara att trava på i gryningen. Tänk om man kunde fortsätta med det. Fantastiskt vad livsandarna vaknar effektivt.
Läser en bok just nu som är skriven av Tommy Hellsten, köpte för någon månad sedan två böcker av honom. Egentligen läser jag dessa böcker utifrån ett råd från en arbetskamrat jag hade i Åsele för flera år sedan. Nog för den här gången.

Sitter hos min äldsta dotter nu. Har ikväll varit upp till Varvsberget med henne, hennes sambo, min yngsta dotter och min sambo. Jättetrevligt. Borde göra sånt oftare. Imorgon bär det av hemmåt Östersund.
Kul att man kommer sig för att göra sånt här, skulle bara vara flera gånger per år.
Bor hos min äldsta och hennes hundar.

Har kolla lite hur andra har gjort när de skriver blogg...men jag måste nog fundera lite mer :-)