Livet är fullt av överraskningar!!
Sedan jag skrev här sist har det hänt en hel del i mitt liv.
Jag har fått ett årsvikariat som lärare, inte har det varit lätt men ängligen har jag de. Känns så bra att få jobba med samma barn under längre tid än bara någon vecka eller några dagar.
Den 4 oktober var jag till läkaren för jag under en tid tyckt att en testikel inte känts bra, lite stor, ond och bara inte bra. Passade då på att prata om min snarkning, som min sambo ibland upplever som ett problem. Testikeln trodde de var ett brock eller en infektion men ville ändå att det skulle göras ett ultraljud på den. Det gjorde jag den 20 oktober. Då blev det fart på processen. Jag fick träffa en kirurgläkare på urolog området, innan jag fick gå hem, fick höra att det var en tumör som skulle bort inom en vecka. På onsdag den 27 oktober fick jag ta bort den. Känns rätt ok att ha gjort de, för jag behöver den ju inte mer. Men en massa funderingar finns ju över vad det får för följder för mig.
Även om det har spridit sig i kroppen så är det en god prognos, det är det jag tar till mig av. Är även medveten om att det kommer bli någon form av cellgift behandling som följd av detta.
Har ju en god vän som nyligt gjort det här. Och det är ju full fart på honom idag så ;-)
På måndag ska jag göra en skiktröntgen och sen får jag vänta i några veckor innan jag får veta hur det egentligen är ställt med mig och min kropp.
Känns som att det blir bättre och bättre med såret i ljumsken som de skar upp, men jag kommer då inte att sakna kulan.. de känner jag redan idag.
Jag har fått ett årsvikariat som lärare, inte har det varit lätt men ängligen har jag de. Känns så bra att få jobba med samma barn under längre tid än bara någon vecka eller några dagar.
Den 4 oktober var jag till läkaren för jag under en tid tyckt att en testikel inte känts bra, lite stor, ond och bara inte bra. Passade då på att prata om min snarkning, som min sambo ibland upplever som ett problem. Testikeln trodde de var ett brock eller en infektion men ville ändå att det skulle göras ett ultraljud på den. Det gjorde jag den 20 oktober. Då blev det fart på processen. Jag fick träffa en kirurgläkare på urolog området, innan jag fick gå hem, fick höra att det var en tumör som skulle bort inom en vecka. På onsdag den 27 oktober fick jag ta bort den. Känns rätt ok att ha gjort de, för jag behöver den ju inte mer. Men en massa funderingar finns ju över vad det får för följder för mig.
Även om det har spridit sig i kroppen så är det en god prognos, det är det jag tar till mig av. Är även medveten om att det kommer bli någon form av cellgift behandling som följd av detta.
Har ju en god vän som nyligt gjort det här. Och det är ju full fart på honom idag så ;-)
På måndag ska jag göra en skiktröntgen och sen får jag vänta i några veckor innan jag får veta hur det egentligen är ställt med mig och min kropp.
Känns som att det blir bättre och bättre med såret i ljumsken som de skar upp, men jag kommer då inte att sakna kulan.. de känner jag redan idag.
Kommentarer
Trackback
